Vi är så vackra
men ser det inte själva
ingen kan se det åt oss heller
för det finns något
inom oss själva som gång på gång talar om att vi inte duger
du är fin
du är perfekt
du är otrolig
för du är du
det finns bara en och det är du
du är unik
men så kommer du och med bara en blick raseras allt vi byggt upp
alla vackra ord till oss själva
och vi har så ont
vi är så tunga
vi skriker så högt
men det är ingen som hör våra skrik
bara vi
vi skriker åt oss själva
och vi vill inget hellre än att sluta

Jag ser mig själv i spegeln, drar fingrarna genom mitt hår

Det här är jag, det här är alltid jag

min kropp

Den tar mig dit jag vill, den gör allt den ska

Och ändå så är jag elak mot den varje dag

Idag blir det ingen mat för jag känner mig så stor

Idag blir det ingen sömn för du pratar så högt

Jag håller för öronen nu, men då skriker du

jag låter dig riva ner mina murar

för kanske är du då tyst?

Sluta skrik, jag tänker fortsätta att vara jag

Det här är första gången som jag bloggar.

Jag vet inte hur länge jag kommer fortsätta med det och jag kommer inte heller att sprida bloggen vidare då den endast kommer handla om mina tankar som egentligen bara är mina. Men jag hoppas att ni som känner likadant kommer läsa och förstå att ni inte är ensamma och jag hoppas att jag inte är det heller.

Fula och taskiga kommentarer kommer jag total ignorera då de inte rör mig i ryggen för jag vet att ni endast skriver sånt för att känna er bättre

Peace